Gestaltningarbete vecka 13

Heh... Ja...Så var det detta med att prata med folk..

Måndag och tisdag 23-24 mars

Måndagen och tisdagen gick till att skriva min inlämning till bildanalysen. Fruktansvärt jobbig och förvirrande uppgift. Jag fick "låna" grupp A i måndags och det var riktigt kul att få höra vad de andra har startat för projekt. Själv blev det kort tid för min del och jag fick några snabba tips om att:

• Vara någon annan (Klä ut sig?)
• Åka spårvagn och intervjua folk där (de är ju ändå fast i sin kollektiva trafik)
• Intervjua äldre människor ( Gamla gillar att prata)
• Erbjuda mina personer något (klubbor delade jag ut när jag ansiktsmålade?)
• Fortsätta på mitt spår.
• Göra snabba porträtt av personer

Onsdag 25 mars

Men så kom onsdagen. Jag kan bara beskriva det såhär. vaknar man och känner att allt är skit för man inte vill gå ut. Man undrar varför man kunde välja ett sådant här projekt och varför är man så jäkla dum.. Såhär kände jag mig i onsdags

Hej, jag är ganska lost just nu. Jag har varit ute idag och inte pratat med någon. Jag tycker inte att det är roligt eller inspirerande längre.. Jag vet inte hur jag ska "närma" mig andra utan att de blir besvärade av mig. Det är jäkligt svårt att få igång ett samtal mer än hej, fint väder och "oj står det en bil på gräsmattan, det var lustigt parkerat" nä men du förstår vad jag menar.

Jag vill ändra fokus och det ville jag redan i måndags när vi skulle på handledningen. så sa någon att jag skulle fortsätta och då tänkte jag ge det en chans till. Men jag kommer ingenvart och jag känner frustration över att inte göra något. Jag vill undersöka, bli inspirerad och framför allt skapa. just nu känns allt skit.

Jag ville med denna wall of text bara berätta att jag ska ändra inriktning något, det ska inte längre vara samtal med människor. jag kommer skriva i bloggen om min "process" om det här jäkla beslutet. 

vänlig hälsning / Jasmine

Fatta vilken press detta är. Och ni tänker, amen hallå hur svårt ska det vara att prata med folk. Det är ju bara att gå fram!... 

Ni som tänker så, jag ska skicka en hemligt agent som lägger krossat knäckebröd i er säng varje natt... För det förtjänar ni..

Jag började måla ett självporträtt istället, som inte blev så jäkla likt. Men jag har fått låna ett staffli av min svägerska så jag ska äntligen få börja måla lite mer igen. Tips till er som också gillar att måla på canvasduk så finns det jättebilliga dukar på T.G.R vid avenyn.

Torsdag 26 mars

Spöregn, dålig motivation, ångest, tidspress = inget gjort.

Sån är jag i ett nötskal, blir det jobbigt så gör jag inget, absolut inget alls. Eller ja, jag försökte komma på ett nytt sätt att jobba med det här projektet. Jag funderar fortfarande på det här med delaktighet. Jag vill fortfarande ta del av andras historier.

Fredag 27 mars

Idag träffade jag Sandra i stan för en fika. Vi pratade lite om varandras projekt och fick ventilera lite om vad som händer (och inte händer). Sandra kom med några bra tips om att jag på något sätt ska rita av människor och sedan skapa en historia om dem. Och att jag skulle sitta på spårvagnen en hel dag och dokumentera människor, en annan gång så skulle jag var i en annan miljö osv. Jag fick även testa att rita av henne. Först så testade vi en onaturlig pose på skoj då vi även diskuterade reklam och varför modeller har så onaturliga ställningar.

 Sen ritade jag ett snabbt porträtt av Sandra. Det som är bra med såna här porträtt är att de går så fort att göra dem. Tar inte ens en halv minut (jag klockade)

Efter porträtten så fick jag vara delaktig i Sandras projekt. Jag skulle testa att gå med hennes käpp genom stan, vi gick till och med in på Coop Konsum vid avenyn. Det kändes först ganska lugnt, inget konstigt. Men så började jag märka att folk tittade på mig, jag försökte gå i vägen med flit (väldigt bred gångväg vid avenyn) men folk sade inget utan flyttade sig bara. Inne på Coop Konsum så testade jag igen att bara gå, hela tiden hade jag käppen framför mig, och folk bara flyttade sig. Efter ett tag blev det konstigt, att hålla i en käpp kändes inte så självklart längre. den fyller ingen större funktion mer än att folk ska se att "jag" är synskadad. Den hjälpte mig inte direkt annars utan drog mycket uppmärksamhet till mig.

På vägen hem testade jag att rita porträtt på folk. Jag menar, får man fota människor utan tillåtelse i offentliga miljöer så får man väl rita av dem också?

Lördag 28 mars

Jag hittade en app som kan hjälpa mig med mitt intervjuande? eller vad jag nu ska göra. Den heter Story corps och har färdiga frågor och en funktion som gör att jag kan spela in och lagra inspelningarna på appen. Jag ska testa den imorgon för jag har varit dålig och inte gjort så mycket i veckan så ska jag använda söndagen till detta.

Söndag 29 mars

 Testade att intervjua en person idag.

"Jag har allt planerat, jag ska aldrig ha en barnvagn till mitt barn. De är i vägen och tar mycket plats."

"Hur ska du då transportera barnet? Blir det inte tungt att bära på det?"

"Nä han ska få sitta i en ryggsäck för då kan han se hela världen och jag får händerna fria. Han kan följa med överallt utan problem. Fast han kommer nog bli förvirrad när han börjar gå för då kommer hjärnan att kollapsa när han helt plötsligt ska börja röra sig framåt istället för att se världen baklänges när jag går framåt. Eller nått, och det måste vara en gul fjällräven väska, sån kånken du vet, den är fin."