lördag 28 mars 2015

Gestaltningarbete vecka 13

Heh... Ja...Så var det detta med att prata med folk..

Måndag och tisdag 23-24 mars


Måndagen och tisdagen gick till att skriva min inlämning till bildanalysen. Fruktansvärt jobbig och förvirrande uppgift. Jag fick "låna" grupp A i måndags och det var riktigt kul att få höra vad de andra har startat för projekt. Själv blev det kort tid för min del och jag fick några snabba tips om att:

  • Vara någon annan (Klä ut sig?)
  • Åka spårvagn och intervjua folk där (de är ju ändå fast i sin kollektiva trafik)
  • Intervjua äldre människor ( Gamla gillar att prata)
  • Erbjuda mina personer något (klubbor delade jag ut när jag ansiktsmålade?)
  • Fortsätta på mitt spår.
  • Göra snabba porträtt av personer

Onsdag 25 mars

Men så kom onsdagen. Jag kan bara beskriva det såhär. vaknar man och känner att allt är skit för man inte vill gå ut. Man undrar varför man kunde välja ett sådant här projekt och varför är man så jäkla dum.. Såhär kände jag mig i onsdags


Hej, jag är ganska lost just nu. Jag har varit ute idag och inte pratat med någon. Jag tycker inte att det är roligt eller inspirerande längre.. Jag vet inte hur jag ska "närma" mig andra utan att de blir besvärade av mig. Det är jäkligt svårt att få igång ett samtal mer än hej, fint väder och "oj står det en bil på gräsmattan, det var lustigt parkerat" nä men du förstår vad jag menar.

Jag vill ändra fokus och det ville jag redan i måndags när vi skulle på handledningen. så sa någon att jag skulle fortsätta och då tänkte jag ge det en chans till. Men jag kommer ingenvart och jag känner frustration över att inte göra något. Jag vill undersöka, bli inspirerad och framför allt skapa. just nu känns allt skit.

Jag ville med denna wall of text bara berätta att jag ska ändra inriktning något, det ska inte längre vara samtal med människor. jag kommer skriva i bloggen om min "process" om det här jäkla beslutet. 

vänlig hälsning / Jasmine

Fatta vilken press detta är. Och ni tänker, amen hallå hur svårt ska det vara att prata med folk. Det är ju bara att gå fram!... 

Ni som tänker så, jag ska skicka en hemligt agent som lägger krossat knäckebröd i er säng varje natt... För det förtjänar ni..

Jag började måla ett självporträtt istället, som inte blev så jäkla likt. Men jag har fått låna ett staffli av min svägerska så jag ska äntligen få börja måla lite mer igen. Tips till er som också gillar att måla på canvasduk så finns det jättebilliga dukar på T.G.R vid avenyn.


Torsdag 26 mars

Spöregn, dålig motivation, ångest, tidspress = inget gjort.

Sån är jag i ett nötskal, blir det jobbigt så gör jag inget, absolut inget alls. Eller ja, jag försökte komma på ett nytt sätt att jobba med det här projektet. Jag funderar fortfarande på det här med delaktighet. Jag vill fortfarande ta del av andras historier.

Fredag 27 mars

Idag träffade jag Sandra i stan för en fika. Vi pratade lite om varandras projekt och fick ventilera lite om vad som händer (och inte händer). Sandra kom med några bra tips om att jag på något sätt ska rita av människor och sedan skapa en historia om dem. Och att jag skulle sitta på spårvagnen en hel dag och dokumentera människor, en annan gång så skulle jag var i en annan miljö osv. Jag fick även testa att rita av henne. Först så testade vi en onaturlig pose på skoj då vi även diskuterade reklam och varför modeller har så onaturliga ställningar.


 Sen ritade jag ett snabbt porträtt av Sandra. Det som är bra med såna här porträtt är att de går så fort att göra dem. Tar inte ens en halv minut (jag klockade)

Efter porträtten så fick jag vara delaktig i Sandras projekt. Jag skulle testa att gå med hennes käpp genom stan, vi gick till och med in på Coop Konsum vid avenyn. Det kändes först ganska lugnt, inget konstigt. Men så började jag märka att folk tittade på mig, jag försökte gå i vägen med flit (väldigt bred gångväg vid avenyn) men folk sade inget utan flyttade sig bara. Inne på Coop Konsum så testade jag igen att bara gå, hela tiden hade jag käppen framför mig, och folk bara flyttade sig. Efter ett tag blev det konstigt, att hålla i en käpp kändes inte så självklart längre. den fyller ingen större funktion mer än att folk ska se att "jag" är synskadad. Den hjälpte mig inte direkt annars utan drog mycket uppmärksamhet till mig.



På vägen hem testade jag att rita porträtt på folk. Jag menar, får man fota människor utan tillåtelse i offentliga miljöer så får man väl rita av dem också?



















Lördag 28 mars

Jag hittade en app som kan hjälpa mig med mitt intervjuande? eller vad jag nu ska göra. Den heter Story corps och har färdiga frågor och en funktion som gör att jag kan spela in och lagra inspelningarna på appen. Jag ska testa den imorgon för jag har varit dålig och inte gjort så mycket i veckan så ska jag använda söndagen till detta.

Söndag 29 mars

 Testade att intervjua en person idag.

"Jag har allt planerat, jag ska aldrig ha en barnvagn till mitt barn. De är i vägen och tar mycket plats."

"Hur ska du då transportera barnet? Blir det inte tungt att bära på det?"

"Nä han ska få sitta i en ryggsäck för då kan han se hela världen och jag får händerna fria. Han kan följa med överallt utan problem. Fast han kommer nog bli förvirrad när han börjar gå för då kommer hjärnan att kollapsa när han helt plötsligt ska börja röra sig framåt istället för att se världen baklänges när jag går framåt. Eller nått, och det måste vara en gul fjällräven väska, sån kånken du vet, den är fin."











onsdag 18 mars 2015

GESTALTNINGSARBETE V. 12

16/03-2015

Otroligt kul att få veta vad alla har planerat till sitt gestaltningsarbete, vilka idéer! Jag fick lite respons på mitt gestaltningsarbete och lite saker jag kan tänka på. Till att börja med så ska jag bara fundera på vilket sätt jag vill samla in min information. Jag ska i princip bara släppa allt och bara samla, samla,samla. Nervöst men spännande!

17/03-2015

Våga våga fråga. Eller inte fråga, det är frågan.

Det tog ungefär hela dagen att vela fram och tillbaka, hela dagen att tänka på det. Ska jag gå ut idag? vart ska jag åka? Jag hade en miljon frågor och funderingar i huvudet som snurrade runt. Och som så händer när jag blir stressad så gör jag ingenting istället. Inte speciellt produktivt. Men hur plockar man bort år och åter år med inpräntade regler om att inte titta på andra, inte tala med främlingar, hur man ignorerar främlingar eller undviker främlingars blickar på spårvagnen, i hissen eller andra utrymmen där man måste klämma sig in i. Hur plockar man bort sin nervositet, osäkerhet, känslan av att bli avvisad osv.

Jag vet inte det. Men det är förhoppnings något jag ska komma underfund med efter det här projektet. Jag gick inte ut idag. Istället hittade jag en film med min förebild i det här projektet, Brandon Stanton där han talar lite om människor i New York City, vilka fördomar vi har beroende på vilken stadsdel vi bor i, vad vi har på oss för kläder, yrke osv. Speciellt hur nyheterna framhäver staden på ett dåligt sätt bara för att chocka människor med nyheter.

Men å andra sidan.

Jag kom på att jag alltid har varit lite fascinerad av citat, 2010 startade jag en grupp på Facebook som heter Dagens citat. Där folk kunde/skulle lägga upp citat som kom från vardagsmänniskor i vardags sammanhang. Det blev ju bara ca 100 medlemmar eller så och jag höll aldrig igång den sidan riktigt. Kanske dags att börja igen?

18/03-2015

Innan jag går ut så ska jag bara...

Idag har jag bestämt mig för att gå ut, jag ska börja i Nordstan där det finns mycket människor. fick tips av Catharina att gå runt och testa att rita av folk, känna mig fram och (eventuellt) börja samla in människors historier. Men såklart så ska jag bara kolla telefonen, sen ska jag bara koka kaffe, sen ska jag bara duscha, kolla datorn, äta frukost, sminka mig, prata med Alex, mm. Nu ska jag iväg (11:40) och det enda jag tänker på är:
  • Hur ska jag presentera mig och mitt projekt?
Jag är så nervös nu när jag skriver detta för jag har nog inte riktigt tänkt ut allt ordentligt. Jag borde ju vara  van vid att tilltala främlingar då jag 2009 åkte runt i Skåne och ansiktsmålade barn (och vuxna på kvällen). Då var man tvungen att samla in människor när det gick trögt.

Alltså detta var svårare än jag någonsin trodde.

Jag har idag kommit fram till att jag är väldigt reserverad av mig. Detta var skitsvårt. Jag lyckades på en hel dag samla in tre historier från två människor.. Vette fanken hur det gick till men det hände.

Första en tjej som stod och pratade om flickors rätt i världen. En organisation som heter "PLAN"- Because I am a Girl. Hon stannade mig och frågade om jag ville lyssna på vad hon hade att säga, och jag sa javisst. Så hon började snacka på och jag svarade. Plötsligt stannar hon upp och säger, men du är ju från Skåne (hon själv var från Dalarna). Då säger hon:

"Jag älskar Skåne! Min absoluta favoritstad är Malmö och jag skulle vill bo i Turning Torso en dag. Min mamma är vän med Zlatans fru så jag brukade hälsa på dem när vi är därnere, fast nu har de flyttat. Riktigt vacker stad!"

Vi fortsatte prata en stund om Skåne och sedan kom vi in på hennes organisation igen. Hon hade jobbat i några månader med organisationen.

"Hur reagerar människor när du går fram till dem?"


"Många är riktigt trevliga men det var som en gång när jag stod med en kille och pratade, då kom det fram ett äldre par varav mannen (ca 60 år) gick fram och började skrika på mig om att vi tar in för många svarta i Sverige, att svenskar måste lära sig att försvara sig mot sådana som förstör vårt land, att vi alla kommer bli bombade en dag. När jag försökte svara mannen att jag finns för att hjälpa barn som blir könsstympade,bortgifta och dör. Då skrek han att jag skulle hålla käften och att kvinnans plats var i köket, inte att hjälpa utlänningar in i landet. Hans fru stod bara och nickade, antingen för att hon höll med eller för att hon inte vågade annat."

På vägen hem.

Jag kände mig lite dålig för att jag inte vågade prata med fler människor, Det fanns flera potentiella "Objekt" att prata med. Men jag vågade inte. Hur som helst när jag kom in på gården så satt där en tant i en rullstol och rökte, hon brukar sitta där men jag brukade inte fundera så mycket över det utan säger i vanliga fall bara hej. Nu stannade jag och bytte några ord med henne. 

"Jag älskade mitt jobb, vet du att jag jobbade som polis i 40 år innan jag blev sjuk. De fick tvinga mig på pensionen för jag ville inte sluta, jag blev så deprimerad att jag höll på att dö, hamnade i koma o allt. Det är därför jag är här, men jag kan inte prata med någon för de förstår inte vad jag säger."

Hon syftade på hemmet där hon bor, Det finns många boende som är förståndshandikappade och som inte kan kommunicera med ord. Hon hade velat byta hem men det fanns ingen plats öppen för henne.

När jag väl kom hem hittade jag en film till av Brandon Stanton. Varför jag inte har hittade denna tidigare kan jag inte förstå. Här går han in på de viktigaste sakerna man kan behöva lära sig när man ska tala med främmande människor. Jag tog några anteckningar från filmen.
  • Hur gör jag personer bekväma?
  • Vilka ord kan jag använda för att låta mig ta deras porträtt?
  • Ska jag kalla det porträtt eller bild? (Har ingen speciell betydelse tydligen)
  • Allt handlar om energi, till 100% vilken känsla du utstrålar.
  • Den absolut värsta energin du kan utstråla är nervositet. 
  • Var lugn, annars kan din energi uppfattas som hotfull.
  • Gå aldrig upp bakom någon.
  • Människor som står ensamma är lättast att börja prata med.
  • Börja med att fråga: Kan jag få ta ett foto/ porträtt?
  • Berätta inte om intervjun först.
  • Vad är din största strid i livet just nu?
  • Berätta bakgrundshistorien
  • Leta aldrig efter direkta svar- Öppna frågor.
  • Om du skulle ge ett råd till världen just nu, vad skulle det vara?
  • Tiden innan man kan få ett samtal är 10-15 minuter

Imorgon ska jag ut igen. Fortsättning följer

19/03-2015


Först kändes det bra... Sen kändes det mindre bra.... Nu känns det skit... Det kan bero på att jag har Pms och bara vill ligga i sängen med en bok hela dagen utan att någon pratar med mig eller rör vid mig... Bad tajming att gå ut för att prata med människor....

Var ute hela eftermiddagen men pratade inte med någon. Förutom ett samtal jag hörde på spårvagnen som jag skrev ner.

"...jag tog tillslut fram plånboken, jag har en sån liten du vet, för att bevisa att jag inte hade några kontanter utan bara ett mastercardkort. Då blev hon arg och sa -bad man! You are a bad man! dont show your card to me!..."

måndag 16 mars 2015

Barbara Kruger



Vilken konstnär!!! Detta är lite av vad jag har försökt få fram i min skissbok, de grejer jag döper till samhällets skönheter. Vilken makt denna kvinna har! Jag är så imponerad över hur enkla hennes bilder är, och hur att alla nästan är likadana. Men det gör inget för bilden ihop med texten talar ett så otroligt tydligt enskilt språk!

"Efter att ha varit verksam flera år inom tidningsindustrin började hon ifrågasätta perfektionism och normer, och började göra konst som visade hennes politiska, sociala och feministiska provokationer och kommentarer på religion, sex, ras- och könsstereotyper, makt och konsumtion. Hon slutade fotografera själv och skapade istället kollage av gamla arkivbilder från 50-talet. Över dessa tryckte hon olika provokativa texter. Verken visade både hennes kunnande inom grafisk design och hennes brinnande samhällsengagemang."

Wikipedia

söndag 15 mars 2015

Skissboken konflikt.. igen ;)

Konflikt: Att testa nya saker. VAXPENNOR

Följde med Elin till den konstbutiken som har utförsäljning, där letade jag efter tuschpennor men hittade istället vaxkritor. Man snurrar fram dem efterhand. Jag tänkte att detta ska bli kul, att testa göra något annorlunda i skissboken. Så jag testade olika sätt att använda vaxkritorna på. Jag blev nog inte så nöjd alls, det var svårt att få till bra nyanser även om de smälte samman bättre än vanliga kritor. Jag hade konflikt med att vilja arbeta med dem, men antingen så förstår materialet inte mig, eller så förstår jag inte materialet...troligtvis det senare. Det som funkade bäst för mig var att fylla i (eller färglägga) i färdiga linjer, alltså klänningen.











Konflikt: Lämna plats så man kommer ut från spårvagnen



















Konflikt: Frustration när ens favoritserie på Netflix tar slut.




Konflikt: Vi ser barnen via telefonen





Konflikt: Hjärtats konflikt med fetma, inte samhällets konflikt med fetma.





Slutligen.... Konflikt: Mello

Förlåt alla ni som älskar "Mello" men jag tycker att det är ett jävla skit rent ut sagt.

onsdag 11 mars 2015

Gestaltningen

Till det allvarliga, gestaltningen.

Jag har funderat på denna länge och är ganska osäker på vad jag ska göra, Vi gjorde ett projektarbete i gymnasiet men det känns ändå inte likadant som nu. I gymnasiet har jag även jobbat med de flesta material såsom lera, kol, akryl, olja, akvarell, pastell, färgpennor, udda byggmaterial, blyerts, kollage, photoshop (även om jag inte är så bra på det), gips, skulptur, foto mm, mm. Jag älskar att måla, jag älskar att rita. Jag både skissar och skapar fort, ibland blir det slarvigt och ibland blir det bra. Oftast slarvigt. Men det är så jag är, även om jag ska göra kollage så går det fort. Im in the moment så att säga. 
Jag gjorde en tankekarta:

 Jag vill vidga min värld genom att fånga människor. Alltså inte fånga dem rent ordagrant men jag vill fånga en liten del av dem och sen vill jag samla på de tills jag vet vad jag ska göra. Jag fick inspiration från en sida på Facebook som heter "Humans of New York".

LÄNK till Facebooksidan: https://www.facebook.com/humansofnewyork?fref=ts
LÄNK till hemsidan (denna är bäst): http://www.humansofnewyork.com/

Skaparen har själv genomgått ett gestaltningsarbete när han började och sen utvecklades det till vad som finns idag. Han skriver på sin hemsida:

My name is Brandon and I began Humans of New York in the summer of 2010. I thought it would be really cool to create an exhaustive catalogue of New York City’s inhabitants, so I set out to photograph 10,000 New Yorkers and plot their photos on a map. I worked for several months with this goal in mind, but somewhere along the way, HONY began to take on a much different character. I started collecting quotes and short stories from the people I met, and began including these snippets alongside the photographs. Taken together, these portraits and captions became the subject of a vibrant blog. With over eight million followers on social media, HONY now provides a worldwide audience with daily glimpses into the lives of strangers in New York City. 

Jag blev så inspirerad av hans arbete att jag skulle vilja göra något liknande, fast jag vill visa fram det på ett annat sätt, ett mer "artsy" way, på vilket vet jag inte riktigt än.

En annan sak som jag vill göra och som jag blev inspirerad av var från bland annat Magnus Hermansson Adlers seminarium där vi talade om barns delaktighet. Att i bild få dela med sig av sina erfarenheter, sin syn, berätta vad de tycker och få vara med och skapa. Jag vill på något sätt att mina betraktare kan vara med och tolka. (men jag vet inte hur eller på vilket sätt ännu).

Jag kom ihåg ett avsnitt av konstprogrammet Work Of Art, ett amerikanskt program. Där en tjej tar selfies på badrummet nästan naken, sedan censurerade hon bilderna och på utställningen fick betraktarna skriva sina kommentarer och då tolka konstnären på sitt sätt mer handgripligt. Oturligt nog så tycker jag att konstnären är en jobbig person. Men det var hennes sätt att framföra verket som jag blev inspirerad av.

Klipp 1. tid: 5,9  - 6,10
https://www.youtube.com/watch?v=uydCjF8Biww&feature=youtu.be&t=5m9s

Klipp 2. tid:10,25 - 10,34
https://www.youtube.com/watch?v=uydCjF8Biww&feature=youtu.be&t=10m25s

Klipp 3. tid: 7,8 - 7,25
https://www.youtube.com/watch?v=K2SDMdP0BTU&feature=youtu.be&t=7m8s

Klipp 4. tid: 00,00 - 0,55
https://www.youtube.com/watch?v=tSD6PL25vX0

Själva utförandet har jag ingen aning om.
  •  Av vem ska jag fånga information?
  • När ska jag göra det?
  • Var ska jag göra det?
  • Har jag en målgrupp?
  • Hur vill jag framföra verket/verken?
  • Vilka/vilket material ska användas?
  • och framför allt varför ska jag göra det jag gör?
Något som jag upptäckte när jag började den här kursen, som jag tycker är jäkla roligt och som jag inte ens trodde jag kunde, var att rita med linjer. Ni vet, de uppgifterna vi fick i början när man skulle rita ett porträtt av varandra utan att titta ner, utan att släppa pennan, två sekunders porträtt, 20 sekunders porträtt osv. Det går fort och är enkelt, kanske också användbart i den här uppgiften?


Förväntningarna som blev en dålig start som blev fantastiskt bra!

I början av den här kursen hade jag superhöga förväntningar, Jag hade längtat något så fantastiskt efter att få börja arbeta med bild då det är det jag brinner för här i livet. Men början av kursen tog mig ner på jorden med de skakiga och osäkra introveckorna och sedan ett väldigt luftigt schema fram tills nu. (nu stressar mitt huvud ihjäl med allt jag vill göra)
Men trots det är jag glad, för jag har fått ett nytt sätt att se på allt som har med skapande att göra. Det känns som att jag har gått i en dimma fram tills nu. Det är helt fantastiskt hur roligt det är att våga komma ut från sin "garderob". Som min sambo sa:

"Visa lite kreativitet! Tänk utanför lådan, eller släng bort lådan och titta på bollen istället, det är kreativt!"

Han tyckte att musiken i vissa filmer var fantasilös och tråkig men jag tyckte citatet passade in här. Jag har slängt bort min låda och nu följer jag bollen! och jag har skitkul!




tisdag 10 mars 2015

Konflikter Konflikt


Konflikt: Samhällets skönhet
(Inspirerad av ett skitprogram på TLC- Toddlers and tiaras.)
Konflikt: Bamse går på knark. (från Magnus seminarie)



















Konflikt: Kan kvinnor ha skägg?
(Såg en lapp på spårvagnen när jag skulle hem en dag. En tjej från skolan gör ett arbete)


(Ja jag snodde lappen, men jag hängde upp den någon annanstans så jag antar att vi kan ta med stöldkonflikt i denna bilden med ;)






















Konflikt: Beslutsångest

fredag 27/02-2015, Att undervisa med bilder.

Bilder kan vara ett bra sätt att snabbt visa information på ett mer konkret sätt än att bara berätta om dem. Att använda sig av bildtolkning såväl i skolan som fritidshemmet kan hjälpa eleverna att få fram mer fakta om såväl själva motivet men också symboler, människor, färgval, position, vinkel och mycket mer. En bild är inte bara en bild om man vet hur man ska titta på den.
Genom att använda sig av fotografier, målningar, skulpturer och teckningar så ges ett tillfälle att få berättat något om verkligheten ur en annan människas sätt att se på den, och kanske uppmuntra eleverna att lära sig se på sitt sätt och från sina erfarenheter. 

Bilder används då för att göra världen begriplig, den är en del av dina sinnen för den tillåter sig att se sådant som inte finns i samma rum. Det är ett verktyg som är minst lika viktigt som att läsa eller skriva. Magnus Hermansson Adler skriver om att alla historiska bilder såväl som alla bilder, har en inre struktur som är mer eller mindre tydlig.
  • Aktörer- Människor med känslor, tankar, viljor, avsikter
  • Tid- Händelser med rörelser eller stillhet
  • Rum- Natur och/eller Fiktion
Vidare skriver Hermansson Adler att i och med att alla stillbilder har en gemensam inre struktur av en berättelse som kan förstås på olika sätt, kan bild i undervisningen bli en naturlig och framför allt kreativt inslag i ämnesöverskridande aktiviteter.

Några exempel på ämnen där man kan använda bilder i undervisningen:

  • Svenska- Skapa en dikt utifrån bilden/tavlan/fotografiet alt skriv en kort historia av nyckelord från bilden. (Här kan man använda valfritt motiv)
  • Matematik- Här kan man gå in på former och geometri samt arkitektur (Paul Klee och Georges Braque)

Hämtad från: http://www.kunstkopie.de/a/paul_klee/kunstdruckevonpaulkleebei.html&KK_COLLECT_ID=848


Hämtad från: http://en.wikipedia.org/wiki/Georges_Braque#mediaviewer/File:Georges_Braque,_1909,_Port_en_Normandie_(Little_Harbor_in_Normandy),_81.1_x_80.5_cm_(32_x_31.7_in),_The_Art_Institute_of_Chicago.jpg

  • Bild- hitta färger i bilderna, studera ljus och skuggor, Variation om olika material/färger osv ser ut. (valfritt motiv beroende på temat)
  • Samhällsorientering- Vad kan bilden berätta, vem är människorna på (bilden/motivet), Varför gör de så alt gör inget? (fotografi)
Beroende på elevernas bakgrund så tolkar de bilder på olika sätt och därför måste eleverna lära sig analysera bilden, reflektera över upplevelsen för att sedan ta ställning till bilden. När eleven har lärt sig att analysera bilder så kan betraktaren(eleven) bli mer delaktig. 

  • Svenska + Bild - Rita hur du tror att en resekamrat skulle sett ut, vart är de på väg? Vilka färger används i tavlan? Vad har mannen för yrke? Berätta i bild och muntligt.
          Svenskaundervisning + Bild =  Berättande, fantasi, skapande av identitet



Bilden är hämtad från:  http://en.wikipedia.org/wiki/Vincent_van_Gogh#mediaviewer/File:Vincent_Van_Gogh_0013.jpg

Vad, hur och varför enligt Lgr11:

Vad?: Bildövningar i olika former och i samband med ämnesöverskridande moment.
Hur?: Genom att på olika sätt tolka, skapa och berätta om vad man kan se i bilderna.
Varför?: Barn utvecklar ett bildseende och kan analysera detaljer än bara precis vad ögat ser.

Enligt Lgr11 kap 3 så ska eleverna lära sig att:
kommunicera med bilder för att uttrycka budskap.
Skapa bilder med olika verktyg och tekniker samt med olika material.
Undersöka och presentera olika ämnesområden med bilder och analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner.

lördag 7 mars 2015

Måndag 23/02-2015 Gestaltning av microartefakter.

Microartefakter
Föremål berättar en historia om en sak, det i sin tur ger saken en identitet och en karaktär. Ungefär så beskriver Magnus Hermansson Adler hur begreppet minne och identitet kan betyda i samband med berättelse och föremål. I texten så får läsa om Johannes som har tagit med en liten trädgårdsgrepe till skolan som han hade fått av sin mormor innan hon gick bort. Han förklarar för klassen hur de brukade jobba i trädgården tillsammans och visar hur redskapet ska användas. Genom sin berättelse ger Johannes uttryck för sin saknad av mormodern, han berättar om vad han minns och genom att arbeta i trädgården har han med sig sin mormor. Livshistorien visar det personliga ansvaret i en socialisationsprocess eller en anpassningsprocess- ett ansvar att förstå vad som hänt.
Denna lilla trädgårdsgrepe är Johannes mikroartefakt, det är den som får honom att aldrig glömma sin mormor som betydde mycket för honom. Han väljer att själv dela med sig av det han minns och han låter föremålet tala för honom.
Detta är min microarftefakt, en Min Häst-tidning bland många som jag prenumererade på mellan 1998-2003. När jag var liten så hade jag svårt att börja läsa. Jag älskade att kolla i böcker och serietidningar men jag läste aldrig texten. Självklart var jag väldigt intresserad av hästar (som så många andra där jag bodde). Min mamma kom en dag med den första tidningen och sa att jag först skulle läsa de små pratbubblorna, sedan de lite större och slutligen informationsrutorna som var de största. Och det var så jag började läsa. Bilderna i serietidningen fyllde ut de ord jag inte kunde och jag kunde hitta på egna historier av bilderna.

Lgr11- vad kan eleverna själva lära sig med denna övningen? Där eleven kan tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden.
Denna övningen är bra för att barn samlar på sig ägodelar när de är små, saker som för vuxna kan verka konstiga eller utan värde. Men för ett barn kan det betyda hela världen.

"Det finns ingenting djupt inne i oss förutom det vi själva lagt dit" - Richard Rorty (2007)

Johannes identitet kan med hjälp av sina föremål berätta vem som har påverkat honom i sin identitetsutveckling och syn på livet. För mig själv har jag fortfarande en stark anknytning till att lära sig läsa och serier. Jag uppmuntrar själv barn att läsa serier på grund av det.

Fredag 20/02-2015, Gestaltning av makroartefakter.

Besök
Vi besökte "Kopparmärra" som ligger på Kungsportsplatsen för att plocka isär statyn i mindre delar och vi fick även lära oss hur man tolkar en statys strategiska och taktiska betydelser.
Att se Kopparmärra varje dag när man ska till skolan eller ska in till stan för att shoppa är ganska vanligt då den ligger mitt i stan och är en vanlig mötesplats. Om man frågar en turist så säger de kanske att det är Karl IX ryttarstaty, för så står det i informationsbladet de fått av en guide. Frågar man en Göteborgare så säger de Kopparmärra. Frågar man mig som fått lära att varje del, varje centimeter av den statyn har en betydelse och ett budskap, så säger jag att den är full av information.

Gert Z Nordström(2013) skriver om olika tecken och dess betydelsenivåer och att tecknet är beroende av kontexter. Alla tecken som förutom sin bokstavliga betydelse, har en djupare nivå av förståelse. En Uggla är inte bara en uggla, en uggla förekommer i historia och mytologi som en vis och präktig fågel. Bland annat den grekiska gudinnan Athena, vishetens och krigets gudinna, hade en uggla som följeslagare. Oavsett människors utbildning, sociala bakgrund eller bara att vi upplever världen olika så har tecknets relationer till inre och yttre omständigheter ett avgörande värde för hur det ska tolkas. Detta kallas kontexter.

Kopparmärra, eller Karl IX ryttarstaty som den egentligen heter, finns det många sådana kontexter. Allt från att kungen rider på en häst, till stridsklubban i (höger) hand. Jag har även fått höra att om hästen har höger hov i luften så dog kungen i strid, vänster uppe så dog han av krigsskador och alla hovar i marken så dog han hemma. Men sen fick jag höra att Kopparmärra är en kopia av en kopia av en staty som finns i rom. så det kanske inte stämmer. Statyn är på en pelare, vi ska se upp till kungen (även om han var skvatt galen). Höger och vänster har också en stor betydelse i den här (som i all historisk konst tydligen) statyn. På höger sida, mannens sida och även kungens sida så avbildas hans släktvapen, på den vänstra sidan avbildas hans frus släktvapen med ett lejonhuvud, på den vänstra sidan som då är kvinnans sida, avbildas valkyrior som enligt asatron skulle föra de döda krigarna till Valhalla. så den vänstra sidan är alltså dödens sida (trevligt). Däremot har han svärdet på vänster sida. hur kommer det sig? jo, för förr så kallades fodralet som svärdet ligger i för slida.
Do i need to tell you more?


Vi fick välja en framställningsform och gestalta konturerna av en staty som speglar några av följande teman i Lgr 11: Migration, segregation, urbanisering, globalisering eller könsmaktsordning. Jag gjorde något av varje tror jag. Min staty är ingen direkt staty, det är en påminnelse om att vi inte är de första som har stått och gått på den här jorden, staden, platsen. Och när vi dör kommer det komma någon ny och ställa sig på min plats, bo i mitt hus, jobba med mitt jobb. Jag ville uppmärksamma att vi är alla här och att vi borde dela med oss av vad vi har för livet är kort.

Lgr11- "Genom  undervisningen ska eleverna få erfarenhet av visuell kultur..."
Varför det skulle vara bra för barn att lära sig att tillverka sin egen staty eller få analysera en redan uppförd staty är att de utvecklar sitt denotativa seende. En  staty är allt som oftast tredimensionell, vilket gör att betraktaren kan beskåda statyn från många vinklar. Detta leder till att fler nya kombinationer kan upptäckas. Man kan tala om två olika nivåer. Den första denotativa nivån, beskriver de neutrala och bokstavligt återgivna tecknen. Den har två syften 1) aktivera vårt seende så att vi inte ser förbi något viktigt och 2) att uppmärksamma teckenkombinationer som utvecklar retorik, bidrar till form, skapar sätt att behandla teman eller kopplar det analyserande objektet till potentiella diskurser. Den andra associativa  nivån, sammankopplas teckenkombinationer med den första nivån (Gert Z Nordström, 2013).

fredag 6 mars 2015

Assingment

1.Bryt itu ett föremål, limma ihop det till ett annat föremål, ge bort det.
Först hade jag problem med den här uppgiften för jag visste inte hur bokstavligt jag skulle tolka den. Efter en eftermiddag så tänkte jag varför inte bara göra det, tolka den bokstavligt. det är en utmaning i sig. Ta en sak, bryt itu, itu=två delar. Men sen insåg jag att det är sjukt svårt att hitta något hemma som man bara vill bryta mitt itu. (Jag gillar mina saker) Jag är inte superstark heller så jag slopade den idén. Men så hittade jag en gammal tom saltburk som jag tänkte ha penslar i (tack så mycket var ska jag nu ha mina penslar?) ;) och volá det blev ett armband som jag gav bort till min pojkvän.




2. Gå vilse i en miljö, förhåll dig till det vilsna tillståndet, teckna det som känns bekant.
Ja jag har inte så mycket att säga förutom att jag skulle kunna gå vilse i den största delen av Göteborg utan problem. Men jag åkte till Saltholmen, jag hade aldrig varit där och det var relativt nära Majorna. Först när jag kom ut och såg alla båtar så trodde jag att det var hamnen som skulle göra min vilsna dag bekant. Men nej. Jag fick syn på en stoppskylt och den drog mig rakt tillbaka till när jag var liten och vi bodde varannan helg hos Pappa i Arlöv (utanför Malmö). Vi bodde nämligen i ett höghusområde med en innergård på framsidan. Men om pappa behövde sticka iväg ett slag någon gång och vi var ute så sade han att vi inte fick gå längre än till bommen och skylten. Alltså stanna på gården och skylten var gränsen.
 Jag färglade när jag kom hem och blommen på bilden fanns inte i Saltholmen på riktigt utan den ritade jag från minnet.

3. Fota en skulptur där du bor, även miljön runt omkring, byt ut skulpturen mot ett samtida verk, skapa i valfritt material.
Denna. Uppgiften.Gillade.Jag.Inte.
Eller ja, det var väl inget fel på den. men vadå byta ut till ett samtida verk? Vad menas med det? Jag valde en skulptur som jag ser varje gång jag går hem och har handlat på Hemköp. Den är ganska speciell till utseende och ger ett klart och tydligt budskap. Vi ska hjälpa varandra. Vi finns där för varandra. Den uppfördes på mitt födelseår (1990) Va! är hon så gammal! Nä men seriöst. Den har stått där ett tag.
Till hur jag tolkade den här uppgiften. Jag gjorde nog inte riktigt som man skulle men det blev som det blev. Statyer har oftast som allt ett mäktigt och präktigt intryck. Det ska stå för något bra. Men i den härvan när vi försöker hjälpa varandra upp så finns det alltid någon som glöms bort, någon tappar taget och ingen ser eller hör och kan hjälpa. Jag gjorde helt enkelt honom som tappade taget.
Vi fick använda vilket material som helst och jag använde en speciell lera i plast som inte torkar och som man kan härda i ugnen. Sen skulle jag måla den med svart oljefärg, men den måste ha varit gammal för den torkade aldrig (därav mitt sena inlägg) och jag hatar att tvätta bort oljefärg. Jag  försökte torka av den och målade med lite vit akryl så man skulle se något mer än en svart klump. Jag försökte skapa honom som att han kom ut ur bakgrunden, men leran lyfte lite i ugnen så det ser nog lite udda ut. Jag skulle tagit med honom till statyn för att ta bilder men som sagt, oljefärg är skit att tvätta bort så det fick bli en bild hemma.
 När jag började göra skulpturen så lade jag ut den på Facebook och hade en version om den.