I tisdags hade vi en föreläsning och workshop om serier och serieskapande.
Vi fick testa på att rita serier som vi sedan skickade vidare till varandra i grupper om tre stycken. Vi skulle då fortsätta på serierutorna och rita klart. På varje ruta hade vi ca 4 min på oss och man ritade tills handen gjorde ont.
Till en början försökte man få med så mycket detaljer som möjligt, skissa upp, fylla i med tusch och göra fint. Men efterhand, då man fick fler grejer som skulle vara i varje ruta, så fick man förenkla sina figurer och rita det snabbaste nödvändigaste för att hinna med. Det var först fruktansvärt irriterande och man kände sig onödigt stressad.
Men när vi gjort klart den andra serien så insåg jag att om vi hade fått mer tid till varje ruta, låt oss säga 10-15 min, så hade serierna inte blivit som de blev.
Vi blev tvungna att använda det undermedvetna, att ta den första idén som poppade upp i huvudet och sedan rita ner den snabbt. Detta var ingen tävling i perfekt ritande utan en övning för idéer. ibland tror jag att man har för höga krav på sig själv (jag då till exempel) att prestera. Inte minst så är det för elever och ungdomar. Genom att ha övningar som inte bara fokuserar på det perfekta, på avbildning eller hur fint/ fult någon ritar,så ska man lägga grunden för skapande på fantasin. För utan fantasi, inget skapande.
Serier kan användas som så mycket mer än en bildbok, den kan bit för bit förmedla känslor, händelser, röster, färg, form, historia och uttryck. När jag var liten så lärde jag mig läsa genom serier, Jag älskade att kolla i böcker men bara på bilderna, så en dag kom min mamma med en hästserie och så sa hon att jag skulle läsa de små pratbubblorna till att börja med och det gjorde jag, bilderna fyllde ut resten av historien och jag kunde fantisera vidare bara av att titta på bilderna. När jag blev bättre på att läsa läste jag de lite större pratbubblorna och sist de stora historierutorna och sen hela tidningar. Jag började rita av figurerna och än idag sitter jag och skissar på dem ibland.
Att använda serier i skolan, i klassrum, i olika ämnen och inte minst i fritids så öppnas ett helt nytt sätt av berättande upp. Man kan berätta vad man lärt sig, om fakta, om religion,historia, samhälle, familjen, skolan osv. Det är som att spela in en film fast på ett papper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar