Sokratiska samtal går ut på att man i grupp utforskar och undersöker existentiella frågor och samtidigt för en dialog som leder till nya frågor. Man är aldrig ute efter ett direkt svar utan kanske ställer frågor som kan ha många svar eller inga svar alls. Samtalsledaren har en bild, ämne,fråga, låt eller en film som kan leda till en dialog om t.ex. kulturella lägen, samhällsfrågor eller individproblem. Personerna i gruppen tillför sin egen erfarenhet eller bild på problemet/ämnet. Tanken är inte att man ska skapa debatt och bevisa sin syn på saken, utan att alla får komma till tals utan att bli ifrågasatta. Samtalsledaren har som uppgift att styra tillbaka till ämnet om det spårar ut, ställa ledande frågor som kan föra samtalet vidare. Tillsammans kan man sätta upp ett mål för både gruppen och individuellt, vad vill vi uppnå med samtalet? Kanske att alla i gruppen ska få komma till tals, att alla ska få säga minst en sak, eller om man som individ vet med sig att man brukar tala mycket och ofta, släpper fram andra i samtalet och ger plats.
Under seminariet fick vi lära oss att en ultimat samtalsgrupp bestod av max 8 stycken deltagare varav en är samtalsledare. Det är viktigt att alla känner sig trygga i sådana här samtal för att det ska vara fruktsamt. Att ha sokratiska samtal innebär också att lära sig vänta, lära sig lyssna (vilket många kan ha svårt med i dagens snabba värld). Tänk ändå när man har sagt en grej och ska behöva vänta tills 7 andra har sagt något innan det är ens tur igen. Att lyssna är minst lika viktigt som att tala.
Under det första samtalet, med bilden gick det ganska trögt, vi visste inte riktigt var man skulle börja eller hur samtalsledaren skulle ställa frågor eller om i viken tur varje person skulle tala. Precis innan vi skulle gå tillbaka hade vi börjat få ihop en diskussion. Strax efter fick vi se en film: Enjoy Poverty som kan översättas: uppskatta fattigdom elelr njut av fattigdom. En väldigt starkt upprörande film! Efteråt visste man inte vad man tyckte, under filmen hade man hunnit bli förvånad, arg, ledsen, förbannad, arg igen, medlidsam, förstående, accepterande??, men ändå en känsla av olust som följde med hela vägen. Vi hade väldigt blandade känslor när vi återigen skulle sätta oss i gruppen och samtala. Denna gång var det jag som skulle vara samtalsledare och jag tyckte det var skitsvårt (ursäkta språket). Jag ville hela tiden glida in på debattens vägar. Sen att ställa de rätta frågorna var också svårt. Personligen hade jag kanske inte valt en sån starkt emotionell film när vi skulle testa på att hålla sokratiska samtal för första gången. men ett samtal fick vi om både det ena och det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar