Men hallå!?! Varför har jag inte tänkt på detta tidigare?
Jag har förra veckan gått och varit ganska orolig. Upprörd, haft ångest och mått dåligt för att inte kunna ha något att producera och visa upp på min onsdagsredovisning. När det egentligen har funnits där hela tiden!
Jag har under hela projektet fokuserat på människorna som jag ritat av/intervjuat. Jag har funderat hur mina porträtt skulle kunna appliceras som ett inlärningstillfälle för mig själv och för elever i fritidshemmet. Jag var först inne på identitet och identitetsskapande. Sen kom jag in på att det har med utseende att göra, att vi ska använda porträtt som ett sätt att motverka fördomar om utseende och få en bra diskussion om jämlikhet och så vidare.
Men så igår när jag satt och ritade. Då tänkte jag på hur enkla dessa linjeteckningar är och hur kan jag egentligen tolka så mycket genom att bara se på linjer? Jag skrev snabbt ner några kommentarer:
"Kan mötet utan dialog skapa möte med bild?"
"Vardagsmänniskan, hur är jag själv som vardagsmänniska?"
"Enkelheten fick mig att börja tänka på detaljerna"
och
"Jag uppmärksammande mig själv och mitt eget skapande genom att rita av andra"
Genom att göra enkla övningar så kan man trigga igång fantasin och kreativiteten. Det är utmanande, man börjar tänka på hur enkelheten egentligen inte är så enkel. Jag menar, ta en penna och rita en katt med tre korta drag. Och sen efteråt ska du fullborda katten med alla de visuella bilderna du har i huvudet av en katt. Och vips har du en detaljerad katt på pappret.
Detta är vad de färdiga teckningarna blev av några linjeteckningar:
Jag tog ganska snabba bilder och såg inte att de lyser igenom pappret :( Aja.
Jag började också fundera på vad jag gjort under hela projekttiden förutom att rita linjeporträtt och insåg att jag målat en del. Ett självporträtt jag gjorde i början av projektet med vanliga penslar och akrylfärg, och ett självporträtt som jag gjorde igår med akrylfärg, palettkniv och händer. Första gången jag målade med palettkniv och det var skitroligt!
Det kanske inte är likt mig, och porträttet till vänster är ögonen lite konstiga. Men jag brukar rita av mig själv när jag inte har någon annan tillhands.
Att måla med palettkniven var utmanande och ganska ovant, man var tvungen att bestämma sig med en gång hur det skulle bli för när man började skyffla runt färgen för mycket så blandade den sig och blev grå, så jag skrapade ansiktet och målade den med fingrarna istället.
Ett självporträtt jag gjorde på tisdag kväll
Att måla med mycket färg och få drag gjorde att i avsaknaden av detaljer så växte detaljer ändå fram. Och det är ett sätt att jobba med att utveckla ditt bildseende, kreativitet och framför allt, du lär dig att komma ihåg detaljer på ett annat sätt. Du lägger märke till de starkaste dragen och så utgår du ifrån det. Som jag sa tidigare om katten, vad är det enklaste sättet att rita en katt snabbt och med tre korta drag? Jo öron, kropp och svans.
Så här blev mina katter med två eller tre drag.
Såhär blev de när jag ritade till lite detaljer.
Enkelheten i skisser kan låta mig vara kreativ med att fylla ut det som saknas. Man sållar bort tankar om den perfekta bilden. Man fokuserar på de starkaste dragen och öppnar upp möjligheter för sitt kreativa skapande. Istället för att stirra sig blind på en bild och försöker rita av den perfekt.
Jag kommer återigen återkomma till Picasso. Han gick en konstnärlig utbildning hos sin far och lärde sig alla tekniker att bli en fullkomlig konstnär inom realism. Men efter ett tag kom han in på andra spår i konstvärlden och var med och utvecklade kubismen. Kubismen är en teknik som grundar sig i att dela in motivet i delar, kuber, koner och andra kantiga former. Stilen är väldigt abstrakt och fokuseras på motivets starkaste moment och detaljer. Den stilen låter konstnären arbeta med vad han ser, inte vad som egentligen finns.
Som jag såg i en film en gång, i början så berättar en man om sin uppväxt. I slutet av prologen så säger han att han ska berätta en historia, men inte om vad som verkligen hände, utan han ska berätta den som han kom ihåg den. Lite så ser jag på mitt uttalande om att i enkelheten vilar otroligt mycket information. Den ska bara plockas ut.
Två tavlor jag målade runt påsk och min cykeltavla.
Ska skriva mer om:
vygotskij. fantasi och kreativitet i barndomen.
Konsten att lära barn estetik
skolan och den radikala estetiken
kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken
det kreativa ögat.
Så i min slutsats hamnade jag egentligen inte i ett virrvarr om människor på stan, inte deras i historier eller ens deras utseende. Jag upptäckte att jag egentligen jobbade med mig själv, vad som får mig att vara kreativ och bli inspirerad. Det finns en anledning att jag har klottrat ner varenda lärobok, skrivbok, papper och anteckningspapper på lektioner och föreläsningar sedan årskurs ett. Klotter är enkelt och man tillåts göra fel, för det är ju ändå klotter, gärna med bläck för då frestas man inte att sudda. Sen då och då har man råkat göra en jättefin teckning.
